Hösten 2006 började en elev i tolvårsåldern på Svedenskolan.

”Självklart var jag nervös ett par dagar efter att jag hade börjat där, men jag kände mig trygg snabbt.

Jag hade aldrig haft några riktiga vänner när jag gick i min första skola eftersom jag var den enda eleven med funktionshinder. Men när jag kom till Sveden fick jag min första vän efter 2-4 veckor. Jag kände mig ofta mobbad på min tidigare skola, men inte på Sveden.

På den nya skolan gick det också fortare att lära sig ny kunskap.”

Vem är jag?

”Svårt att förklara. De flesta säger att jag är trevlig, bra på att förklara jobbiga situationer så att andra förstår.

Glad, vet ej om jag är positiv eller negativ – en del säger att jag är positiv, andra säger att jag är negativ, det är olika.

Svårt att säga ja till aktiviteter, men när jag väl testat är det kul. Jag behöver lite hjälp att komma iväg – en liten knuff.

Det roligaste och positivaste jag vet är musik! Det håller jag på med varje dag. Även om jag behöver få en paus från musiken så går det aldrig! Tack för mig!”

Vad känner jag inför Häggvik?

”Jag känner mig supertaggad på att börja på Häggvik. Jag känner redan några på Häggvik som är jättetrevliga - jag känner mig mycket välkommen. Och av lärarna för den delen också. Jag ser fram emot att börja på den linje jag valt – möta nya klasskamrater, musiken, dramat, lektionerna och mycket mera. Nu går jag i en klass med elever mellan 12-16 år – för stor skillnad tycker jag. Men Häggvik har räddat mig! Där har vi ungdomar i min egen ålder. Jag är glad för att jag kom in på Häggvik. Tusen tack!”